Flytten till Landet

Bilden som gjorde mig såld på vårt hus

Tänkte att jag ska berätta hur det kom sig att vi flyttade från Stockholm och ner till Nyköping. Lite som en flytt till landet, eller ett steg på vägen till att eventuellt bo än mer lantligt. Vi flyttade från Stockholm för ett och ett halvt år sen. Beslutet tog vi väldigt fort, vi är inte de som gör 5-års planer som vi sedan följer strikt, finns det förresten de som gör det? Vi snarare kör på och känner ganska snabbt när en ny eventuell förändring dyker upp om det är rätt att ta det steget eller inte.

Vi hade känt ett tag att vi var redo att flytta från vår tvåa på 60 kvm på Hornsbergsstrand men vi visste inte var vi skulle ta vägen. Hade jag fått drömma så hade jag gärna flyttat in till Vasastan ett tag men det var inte så realistiskt tyvärr. Och skulle vi istället flytta utanför stan för att få större kände vi oss ganska lost, det var ingen av oss som var sugen på det riktigt. Men så dök vår lägenhet upp, på Facebook. Det var så att en släkting till mig bodde i den och ville köra försäljning utan mäklare och la upp den där. Jag blev sugen så fort jag såg bilden på huset, kände att det här kan vara något för oss. Det är en av två lägenheter i ett hus där vi har ovanvåningen. Huset ligger tillsammans med fyra liknande hus som tillsammans bildar en bostadsrättsförening. Jag gillar verkligen området, det är en Lotta på Bråkmakargatan-känsla över det, olika brokiga hus, många i trä och olika färger med små trädgårdar. De flesta väldigt omskötta. Jag är uppvuxen i Oxelösund som ligger strax utanför Nyköping så jag har ju anknytning till stan och känner till den väl. Vi hade tidigare pratat om att kanske så småningom när vi vill köpa hus flytta till Nyköping men vi trodde nog inte att det skulle hända så snart. Men det gjorde det. När jag såg inlägget på Facebook hörde jag av mig till min bror och svägerska direkt som umgås en del med de som bodde där och frågade ut dem om lägenheten. Sliten men charmig var deras svar. De själva hade några år tidigare flyttat ner från Stockholm till Oxelösund och hus och blev så klart taggade på att vi eventuellt skulle flytta ner. Jag trodde dock inte att min man skulle vara särskilt intresserad men han tyckte ändå att vi skulle åka och kolla på den. Så det gjorde vi och blev väldigt sugna båda två. Visserligen var det väldigt slitet men det mesta var sånt som går att ordna med ny färg. Sebastian har växt upp i ett liknande hus från sekelskiftet i Strängnäs så jag tror att det var det som gjorde att han kände sig lite hemma och att där skulle vi kunna bo. Nyköping ligger också på pendlingsavstånd från Stockholm, det tar dryga timmen med tåget. Så ville vi skulle vi kunna ha kvar våra jobb. Jobba hemifrån en eller ett par dagar i veckan. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde mig så såld på det, kanske att det kändes som att testa att bo i hus, då det bara är två lägenheter och vi delar på en stökig men mysig trädgård, och sen det så mysiga området som den ligger i. Jag blev också lättad bara av tanken på att faktiskt flytta från Stockholm. Jag har nog aldrig varit en storstadsbo, flyttade till Stockholm mest för att det är det du ska göra.

De hade en till intressent som skulle kolla på den så vi fick lite tid att fundera. Men ganska snart återkom de och sa att lägenheten var vår om vi ville. Och det ville vi. De skulle inte flytta förrän i slutet av april vilket passade oss ganska bra, då hade vi lite tid på oss att vänja oss vid tanken och ordna med praktiska saker, som att köpa bil till exempel. Sen så var det så att vi upptäckte att jag var gravid också. Och då blev det än mer självklart för oss att det var det här vi skulle göra. Mina föräldrar bor kvar i Oxelösund och att ha dem nära när vi skulle få barn kändes som en stor fördel.

Vi fick tillgång till lägenheten 28 april. Vi började med att renovera, vi skulle riva tapeter och måla om i de flesta rummen och byta ut köket. Under tiden bodde vi hos mina föräldrar. Jag tror vi flyttade in en månad senare, köket var långt ifrån klart men vi hade kylskåp, vatten och spis så det gick. Vi var helt klara med vårt sovrum, vardagsrummet och matsalen, hade kvar kommande bebisens rum, gästrummet och hallen. Det mesta gjorde Sebastian klart under den varmaste sommaren på länge, samtidigt som jag var höggravid och vi pendlade till jobbet i Stockholm och det var arbete på stambanan så pendlandet tog mycket längre tid. Ja ni hör ju, det var ingen drömstart. Det var flera gånger då vi undrade vad vi höll på med. Vi hade semester i augusti och hade hyrt ett litet hus på Gotland. Det tror jag var väldigt bra för oss, vi kom hemifrån, var bara vi och for runt och upptäckte hela Gotland. Det var ju lika varmt där så bilen och havet var de skönaste platserna att vistas på, eller under parasollet på en strand. Så skönt. Sen var vi så gott som klara med renoveringen tills Harry kom i början på september. Och då hamnade så klart fokus på honom istället. Sebastian bytte jobb också till en konsultbyrå i Nyköping och fick uppdrag i Södertälje. Så båda pendlar inte till Stockholm idag utan Sebbe tar bilen till Södertälje och kan även jobba från kontoret i Nyköping. Just nu är han hemma med Harry måndagar och fredagar, det är så mysigt de har verkligen bondat under inskolningen och deras egna lediga dagar.

Det tar ju lite tid att känna in sig i en ny bostad och en ny stad och dessutom ett helt nytt liv med en bebis. Men vi har båda hela tiden känt oss väldigt nöjda med att vi har flyttat från Stockholm. Jag tror att det är först under sensommaren i år som vi har landat lite och känt att det här är hemma för oss. Det är dock lite dragiga tvåglasfönster som känns än mer dragiga efter fönsterrenoveringen som gjordes i somras. Så nu har Sebastian tätat där det behövs. Tur att vi har en eldstad att elda i när det blir för kallt och dragigt. Älskar vårt kök, det blev riktigt bra. Det är fortfarande någon hylla som ska till och några lister men det måste också få ta lite tid. Vissa grejer måste jag få känna in innan så det inte känns fel när det väl är klart, inte stressa med inredningen.

Just nu är det här perfekt för oss. Vi har Harry på en fantastisk förskola, 5 minuters gångväg från hemmet, det tar fem minuter för mig att cykla till tåget, min pappa som är pensionär hämtar Harry en dag i veckan. Sen får vi se hur länge vi blir kvar, vi trivs bra men har samtidigt blivit sugna på att skaffa helt eget hus. Antingen i området där vi bor eller kanske mer ute på landet. Men inte än.

Publicerat av

Maria Nielsen

Jag - vinälskare med sommelierutbildning. Löpning i skogen är min go to som terapi och egentid. Mamma till Harry och gift med Sebastian. Pendlande Office Manager som flyttat från Stockholm till Nyköping, älskar närheten till naturen och friheten i att lämna storstan. Vill göra fler vinresor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s